lundagatan.blogg.se

Efter gymnasiet försvann hann. Några månader senare fick vi ett samtal från Nya Zeeland. Daniel hade emigrerat och arbetade som butikschef i staden Christchurch. Vistelsen där blev längre än vad någon av oss hade trott. Så en dag var han tillbaka i Sverige igen. Vi intervjuade Daniel på en pub på Östgötagatan och samtalade om livet och framtiden, om tiden som varit. Vår vän tog oss med på en resa av ensamhet kontra gemenskap, av lycka och melankoli. Daniel, som vi alltid sett upp till som en klok ung man, hade utvecklats ännu mer. Vi skålade och skildes åt på de våta gatorna i Stockholm.

En tid senare fick vi ännu ett samtal. Daniel hade packat sina väskor och flyttat norrut. Han lät lycklig, och bilden av Daniel som en karaktär i en Gustave Doré-etsning blev allt svårare att urskilja. Vi visste ju att han var en social talang och en entreprenör, och den sidan av honom ljöd starkt i telefonen. Han bor nu i Umeå och läser ett klassiskt program på universitet. I våras gjorde han åter entré på bloggen, men sedan ett par månader har vi in te hört av honom. Vår mystiske vän är försvunnen. Var är en av vår generations naturbegåvningar? Var är mannen som lyser upp luckan mellan svart och vitt? Var är ängeln Lucifers livscoach? Var är vår änglalike storebror, han som aldrig är nära men som alltid värmer med sin trygghet och vänskap?

Daniel, kom tillbaka!

Ett glas rött på Medborgarplatsen och sedan vidare till baren uppe i Skrapan på Götgatan. Skönt gungande vimmel i baren till tonerna av Tito Puentes "Oye como va", Charles Aznavours "Les comédiens" och liknande låtar. Caipirinha och Mojito var bara självklara drinkar. Vi hamnade slutligen i ett par sköna fåtöljer. Nackamasterna blinkade och Globen kontrasterade mot de raka formerna på Söder. Ser till min glädje att Magnus börjar komma i form. Han samtalar med en udda konstellation av turister från Peru, Colombia och Tyskland, när jag väcks ur min drömlika dvala av en bekant röst: "Carl Gustaf...". Magnus hade nått toppen. Det var länge sedan jag skrattade så mycket som på pendeln hem. Tack, Magnus!