lundagatan.blogg.se

strange places on shorelines



Så var man tillbaka då, egen lägenhet, eget liv, eget utrymme. Fan välbehövligt. När jag först kom till NZ bodde jag i ett 4 share-room på ett hostel. För alla er som haft oturen av att vara backpacker på NZ vet att bo på ett hostel innebär väldigt nära encounters med tyskar och deras hopplösa engelska, deras hurtiga klättra-alla-fucking-berg på NZ livsstil och dessa jävla lesbianer som tycks dra sig ner till världens ände (ända...tihi). Så, tre månader i samma rum, medans mina rumskamrater kom, försökte småprata, fick hatliga fraser kastade mots sig och slutligen stack, varje dag. Fan vilket jävla liv. Tillslut kom jag därifrån, in i ett underbart hem med en äldre kollega och hans flatmate Fiona. Där blev jag kvar i ett år, långt efter att kollegan försvunnit. Fiona och jag skaffade katt tillsammans och levde ett fint och lungt liv, större delen med kollegan, men också med en irländsk jävla IRA medlemm.

Perfekt taiming att gå in närmre på det, nu när det är S:t jävla Patricks day och allt jävla helvette. Vad är det med jävla irländare egentligen? fan, jävla halvblod. Ja halvblod. Jag har den yttersta respekt för Kelterna och deras arv, jävligt goa killar, när oss vikingar och de gillade inte heller kyrk-jäveln. Men sen har vi irländaren. Fan, brunt neandertalarhår från infödingarna på den den där jävla ön blandat med all vår blonda säd vi spillde på de kvinnor vi våldtog under ca 300 år blandade ut sig och skapade en jävla rödhårig avkomma. Där har ni det, fiddillidi och grönklädda gubbar, jävla muppar.

Såja, sen flyttade Fiona i alla fall och allt blev ledsamt ett tag, nu bor jag ensam med eget allt och det är tamej fan det bästa jag gjort här nere. Så, nu är jag tillbaka, med egen dator, internet och en massa jävla missriktad ilska jag behöver få ur mig. Nej, jag är inte ledsen, deprimmerad eller arg. Bara allmänt flyförbannad på allt. Tihi

Puss på kapsylerna flickor!